Jag brukar säga att det är dags att byta jobb när man börjar få söndagsångest. Fördelen med att bygga bolag är att du oftast dansar till jobbet. Eller som Bokadirekts grundare Christian Fricke beskrev det i sitt poddavsitt; Jag är kär i mitt bolag. Nackdelen när man driver bolag är att man inte kan säga upp sig.

Jag började få den där jobbiga gnolande känslan på söndagarna för några år sedan. Jag som alltid dansat in till jobbet, jobbade helger och kvällar, försökte plötsligt hitta orsaker för att slippa åka in till kontoret. Eftersom en av mina superkrafter är att ”bryta ihop och komma igen” så blev det några sammanbrott och ännu ”fler kavla upp ärmarna” och kliva in på kontoret med jordens största leende och peppiga attityd. Men min energi och glädje försvann successivt för varje ärmuppkavling. Till slut kände jag inte igen mig själv längre. Mina barn sa allt oftare – Mamma, du ser så arg ut…

Vägen till en ny väg

Jag började registrera vad som gjorde att jag kände mig håglös och även vad som gjorde mig upprymd, glad och fylld av energi. Jag kom fram till att jag är introvert. Jag får energi av att vara i mitt egna sällskap eller att umgås i en mindre grupp. När barnen var små (ni vet den där babbliga åldern då de pratar konstant) skickade jag iväg dem med pappa till farmor en vecka på Västkusten. Ljuvligt – tyst och lugnt. Jag spenderade veckan med att rensa ut kläder i garderoben, organisera källarförrådet och gå på bio helt själv.

Jag insåg också att jag är högkänslig och att jag mår dåligt i sällskap av negativ energi. Jag mår sämst i sällskap av ängsliga människor som inte visar sitt sanna jag. Ni vet de som är på ett sätt med dig och på ett annat sätt med någon annan. Det här gjorde att jag gick omkring och grubblade helt i onödan och energin bara rann ur mig.

Det tog mig flera år att komma fram till att jag inte kan växla ut min fulla potential i den kostymen jag hade tagit på mig. Efter att ha stött och blött mycket längre än jag borde ha gjort hade jag ett samtal med en klok person i mitt nätverk sommaren 2022. Han lindade inte in det. Han sa som det var. BOOM! Polletten trillade äntligen ner.

Sedan dess har jag förändrat mitt synsätt på mitt entreprenörskap. Ibland tar det lite längre tid men det är aldrig för sent att byta riktning.

Känner du igen dig i mina tankar? Skicka mig ett DM på LinkedIn eller Instagram och berätta! @ihuvudetpaenentreprenor

I ett LinkedIn inlägg skrev entreprenören Niclas Gottlieb om lojalitet och hur viktigt lojalitet är i alla relationer. För mig står lojalitet högst upp på listan av grundvärderingar i alla mina relationer. Men jag har upptäckt att det inte är PK att prata om lojalitet utan att ta upp aspekten att ”för mycket lojalitet” kan leda till manipulation. Jag har även märkt att få har lojalitet högt upp på listan av värderingar i sitt entreprenörskap. De förutsätter att lojaliteten finns där.

När jag rekryterar sätter jag både lojalitet och drivkraft före kompetens och erfarenhet. Men båda är mer eller mindre helt omöjliga att mäta i en rekryteringsprocess. För alla säger att de är lojala och drivna om du ställer frågan. Men så är absolut inte fallet! Lojalitet är något som prövas i tuffa tider. Lojalitet kommer ofta med ett pris på den personliga integriteten.

Jag slås ändå av att lojalitet fått en dålig klang när jag pratar om lojalitet i mina kretsar. Många kopplar lojalitet till något som kan missbrukas och leda till att någon utnyttjas. De menar att man bör vara på sin vakt och att det finns gränser för lojalitet. Niclas inlägg på LinkedIn gav mig inspiration att berätta hur jag ser på lojalitet.

Vad betyder lojalitet egentligen?

För mig betyder lojalitet i alla relationer att man besitter en värdegrund där man är villig att stå upp för sina egna värderingar, åsikter och behov. Det innebär även att man ställer sig upp för sin familj, sina vänner och sin arbetsgivare även om de har en annan åsikt eller är impopulära i den krets man rör sig. Det finns inget jag tycker är så oattraktivt som folk som vänder kappan efter vinden. De som justerar sina värderingar efter det sällskap de håller. Att man helt enkelt byter värdegrund beroende på vänner, partner eller arbetsplats.

När lojalitet var livsavgörande

För flera år sedan blev en person i mitt nätverk utsatt för ett svårt mediadrev. Hen var på A-listan medialt och hade ett gigantiskt nätverk av vänner och uppdragsgivare. Hens karriär, försörjning och liv stod på spel när drevet drog in. När något sådant händer i offentligheten prövas lojaliteten i alla relationer. Hen förlorade vänner på löpande band, telefonen och mailen tystnade och uppdragsgivarna drog öronen åt sig. Hens möjlighet att försörja sig var obefintlig. Alla försvann, utom två vänner som offentligt ställde sig bakom den hårt prövade vännen. De fortsatte stötta hen både offentligt och i det privata – hela vägen. De fortsatte synas med sin vän, ge hen uppdrag och fanns där i svåra stunder av totalt kaos. När mediedrevet dragit förbi och sanningen kommit fram vågade sig några av de tidigare ”vännerna” och uppdragsgivarna tillbaka. I svåra stunder vet man vilka ens vänner är brukar man säga....

Det här är ett vanligt scenario vid svåra motgångar. Lojalitet kan prövas i extremt framgång, motgång, vid en skilsmässa eller vid svår sjukdom. Alla säger att de skulle backa sina vänner, men ändå är det få som gör det. Ibland kan det vara väldigt obekvämt att vara lojal, det kan ha följdeffekter och lojalitet kan komma med ett pris. Men lojalitet bör respekteras högt. Jag respekterar min vän ännu mer idag eftersom jag sett hur hen stod bredvid sin vän i blåsväder. Det betyder att hen har en tydlig värdegrund. 

När lojalitet visade sig komma från oväntat håll

I början av pandemin tappade min verksamhet 7 av 10 kunder och därigenom 85 procent av vår omsättning. Dessa sju kunder hade avtal som skulle förnyas under perioden mars - juni och valde att inte förnya sina avtal. Sånt händer i en fallande marknad och känslan av fritt fall var påtaglig. Jag kommunicerade och var transparent med både mina medarbetare och leverantörer. Då hörde en av mina underleverantörer av sig och bad mig riva hans faktura. Han sa: Edit, jag har mitt på det torra, jag har inga anställda och en dyr hyra att betala. Kan jag underlätta för dig så gör jag gärna det. Då kom tårarna…. Och jag skrev den här debattartikeln i SvD.

Lojalitet kan även kallas medmänsklighet och vi borde prata mer om varför det är viktigt och hur man genom att sätta andras behov före sina egna ibland kan göra skillnad i världen i både stort och smått. Betydelsen av lojalitet behöver få upprättelse!

När lojaliteten kostade mig både pengar och tillit

En medarbetare sa upp sig väldigt hastigt och oväntat utan att ha ett annat jobb att gå till. Under uppsägningstiden påbörjade jag en rekryteringsprocess för att rekrytera hennes ersättare. In i halva uppsägningstiden ber min kollega om ett nytt samtal. Hon frågade om hon fick ångra sin uppsägning. Förvånad (igen!) frågade jag vad som hänt och varför hon vill att jag återanställer henne. Då berättar hon att hon är gravid och att hon behöver sin lön för att få ett SGI. Jag återanställer henne utan att blinka, för det är så jag funkar. Det beslutet som sedan visade sig bli mitt största misstag som arbetsgivare. Det visade sig att lojaliteten inte var ömsesidig när kollegan försatte bolaget i risk genom sitt handlande under fortsatt anställning. 

Det visade sig bli en av mina största lärdomar som arbetsgivare. Hade jag gjort samma sak igen? Troligen. Jag vill tro på lojalitet och jag är beredd att betala priset när det inte utfallet blir som jag tänkt.

Jag tror att lojalitet är värt att fightas för!

Läs Niclas Gottlieds inlägg på LinkedIn här

Lyssnartips på när jag pratar om bland annat lojalitet med entreprenörsgurun Jenny Collén i ett av poddens första avsnitt.

För snart 25 år sedan när jag gick ut i arbetslivet började digitaliseringen. Den har förändrat hur vi lever, konsumerar och kommunicerar i grunden. Nu upplever jag att vi är inne i ett nytt skifte: Automatiseringen. Den kommer ha likande påverkan på våra liv som digitaliseringen haft. Som bolagsbyggare behöver vi rusta oss med kunskap för att kunna hänga med i skiftet. Men alla talar vi inte teknikens "språk". Jag är rädd för att hamna efter, är du?

På chatbotarnas villkor

Nyligen blev något vajsning på poddens annonskonto på Instagram. Jag har jobbat med sociala medier sedan Facebook lanserades brett och känner mig hemma i medier som LinkedIn, Instagram och Facebook. Men jag kunde inte logiskt förstå vad som blivit fel. Det blev till att försöka felanmäla problemet till Meta. Ni som gjort liknande vet hur svårt, näst intill omöjligt det är att få kontakt med Meta.

Som kund förväntas du felsöka själv och sedan lösa problemet själv. Jag har nu pratat med chatbot efter chatbot som skickar mig automatiska fraser och slänger länkar efter mig där jag ska kunna läsa mig till hur jag ska lösa problemet själv. Chatboten avslutar alltid kontakten med frasen: "Tveka inte att höra av dig om du behöver hjälp" eller "Vi hjälper dig gärna om du inte hittar svaret i länken". Men någon hjälp kommer aldrig.

I samma veva upptäcker jag att några plattformar som distribuerar podden har lagt till en gammal RSS-feed vilket resulterar i att hela podd-katalogen inte visas på deras hemsida. Jag söker kontakt och hamnar på plattformens supportsida full av länkar till olika själv-hjälps-lösningar. De skulle kunna vara skrivna på franska eller arabiska för jag förstår inte ens hur jag ska felsöka. Jag försöker maila Acast och be om hjälp. Jag tänker att vi delar intresset kring att distributionen fungerar som den ska. Där svarar i alla fall en person (tror jag) men skickar mig kvickt tillbaka till "support-sidan" på plattformen igen. Det går runt runt i tre dagar. Chatbotarna ställer samma frågor och skickar samma länkar och jag spiller min tid. Frustrationen är total och jag känner mig allt mer korkad ju fler chatbotar jag interagerar med.

Man måste kunna ta in hjälp - eller?

Då får jag den geniala idén att jag går ut och försöker hitta hjälp. Det måste finnas någon därute som kan mer om detta än jag. Någon som jobbar som konsult och kan ta ett uppdrag. Jag frågar runt i mitt nätverk, jag lägger ut ett inlägg på LinkedIn och hoppas få napp. Nätverket delar inlägget för större spridning, men något napp får jag inte för de flesta har antingen semester, är fullbokade eller helt enkelt inte tar uppdrag som inte kommer från gigantiska bolag. Så min slutsats är att det nog är bäst att räkna bort hjälpen.

Jag måste ta en paus för att inte få en hjärnblödning...

Jag tar en paus och går med familjen på bio för att se Mission Impossible. Jag behöver koppla bort frustrationen av att känna mig helt värdelös, dum och icke produktiv. Hör och häpna: Filmen handlar om AI och hotet som kan komma av AI.

Man kan absolut slå bort dessa filmer och böcker som fiktion men jag tror att det var många med mig som tittade på filmen Contagion (2011) och tänkte: Haha! Som om det där skulle kunna hända?!.... DET HÄNDE!!! Covid-pandemin var ett faktum 2020, bara 9 år efter filmen släpptes.

Eller när vi tittade på tv-serien Homeland och fick en klump i magen. Kunde spelet bakom kulisserna se ut så i politiken och krigsföringen? Sedan dess har vi sett att flera scenarion iscensatta i serien blivit verklighet långt senare. Scary shit! Kommer vi känna så kring AI om 10 år?

Hur gick det med chatbotarna då?

Jo, jag fick slutligen kontakt med en människa på två av plattformarna som på ca 4 minuter kunde hjälpa mig att lösa problemet. De övriga är fortfarande olösta och Meta har gått upp i rök, 20 dagar senare.

Min slutsats (som säkert inte är unik...)

Teknisk kunskap och förståelsen för teknik kommer vara det viktigaste för oss entreprenörer i framtiden för att kunna driva våra bolag. Automatiseringen, digitaliseringen och tekniken genomsyrar allt, i alla branscher. Så om du ska göra investeringar i dig själv som entreprenör till hösten eller 2024, se då till att investera i dina tekniska kunskaper! Vi som inte pratar "teknik-språket" kommer hamna efter - och det kommer påverka våra möjligheter som entreprenörer.

Poddtips

I veckans avsnitt med kvantfysikern och Natural Cycles medgrundare Elina Berglund Scherwitzl pratar vi om hotet från AI.

I avsnitt 130 med Arash Gilan pratar vi om hur entreprenörer kan förbereda sig för AI.

I avsnitt 126 med MEDS grundare Björn Thorngren berättar han varför de väljer att rata chatbotar!

 

 

Det är inte synd om oss som väljer livet som företagare. Tvärt om så säger forskning att entreprenörer är mindre benägna av att bli utbrända och att vi är lyckligare än andra. Det kan hänga ihop med att ha makten över sin tid. Det innebär att vi kan gå till frissan eller gå på bio med barnen på arbetstid och administrera lönerna under semestern. Ingen big deal! Så tycker inte organisationen Företagarna!

I morse la Företagarna upp ett inlägg på Instagram Story där de menar att vi har "Ett allvarligt problem i Sverige". Företagare arbetar på sin semester! I filmsnutten raljerade deras anställda om hur lång semester de har och framförallt ifall de kommer jobba under sin semester. Det lades värderingar i ifall man svarar på jobbmail eller jobbar under semestern. Där gick mitt topplock!

Varför jag reagerar på ett löjligt inlägg i sociala medier?

Företagarna är organisationen som säger sig stå på företagarens sida. De menar att de förstår företagarens mindset och slåss för frågor som är viktiga för Svenska företagare. Det här inlägget visade på motsatsen. Att förutsätta att entreprenörer funkar som anställda är verklighetsfrånvänt.

Verkligheten för företagare ser ut såhär:

Självklart taggade jag Företagande i mitt inlägg i sociala medier och fick svaret nedan:

Jag ser fram emot att ni lyfter frågan och att ni ställer frågan till folk som driver bolag nästa gång. För det är inte en norm att ta tre veckors semester för företagare.

PS. Företagarna byter vd i september och det blir Benjamin Dousa som tar över efter Günther Mårder. Benjamins mål är att dubbla medlemsbasen.

Lyssnartips: 

Det finns något nobelt i att bygga bolag och att anställa. Vi är många som bygger, tar risk och skapar arbetstillfällen för andra som inte tar samma risk. Företagandet möjliggör inte enbart arbetstillfällen i den privata sektorn utan även i den offentliga. Hur går det ihop?

Jo, företagen i Sverige står för större delen av skatten som pumpas in i systemet. 57% av skattemedlen kommer nämligen från skatt på arbete enligt Ekonomifakta 2023. Ju fler arbetstillfällen vi skapar, ju mer kan vi skjuta in i skattesystemet. Statistik visar också att Sverige ligger högt i tabeller på internationella listor som listar skatt på företagande. Siffror från 2020 visar att ett medelstort Svenskt företag betalar 49% av sina vinster i skatt. Hälften alltså!

Men är det här bra eller dåligt?

Jag vill hävda att det är bra att företag och entreprenörer bidrar till välfärden, innovationen och utvecklingen i Sverige. Därför är det viktigt att vi har en befolkning som VILL jobba. Nyligen lyssnade jag på nyheterna i P1 där man beskrev hur unga människor inte VILL sommarjobba. Kommunerna har allokerat jobb så att unga ska kunna få arbetslivserfarenhet men ingen vill ha jobben. Det gjordes även en intervju med en ung kille som arbetade på bibliotek och som menade att "-man tar ju inte vad som helst". Han fortsatte: "Det är många som inte vill jobba ute och plocka skräp - det är för jobbigt".

När jag startade min verksamhet för 10 år sedan hade jag drömmar om att bygga en byrå/konsultverksamhet med 15-20 anställda. Jag skapade en tydlig modell för hur vi jobbar och hur vi skiljer oss från konkurrenter. Jag hade en kalkyl för allt - allt utom att det är snudd på omöjligt att hitta personal. För att bygga en konsultverksamhet krävs bra nyckel-rekryteringar. En kärna som är kulturbärare. 

Jag har under dessa 10 år försökt allt, jag har haft olika strategier och tagit in extern hjälp i form av rekryterare och coacher. Det enda jag inte har gjort är att lämna bort ägande i mitt bolag. Däremot har jag jobbat med vinstdelning, bonusar, frihet under ansvar och jag har försökt bygga en kultur som bygger på kvalitet istället för kvantitet. Jag har prioriterat att rekrytera "snälla" medarbetare som bryr sig om andra. Jag har lärt upp över ett dussin nyexade kandidater genom att erbjuda praktik inom ramen för studierna. Av dessa har jag rekryterat ca 35%, anställningen blev således deras första jobb direkt efter skolan. Jag har rekryterat seniora medarbetare som har erfarenhet av näringslivet och yrkesvana.

Jag tänkte ge er några inblickar i min verklighet som arbetsgivare under de här 10 senaste åren. 

  1. Vi står på ett stort kundevent. Vi sköter gäster, scenprogram och catering. En av mina seniora projektledare vägrar ta av sig sin väska, får ett sammanbrott framför alla gäster och kunden, och låser in sig på toaletten. Det här kom från absolut ingenstans. Det finns inget som skulle indikera ett tidigare missnöje eller konflikt. När jag tar ett samtal med personen efter eventet i en annan miljö säger medarbetaren upp sig och vägrar komma in till jobbet igen. Fortfarande idag 7 år senare har jag ingen aning om vad som föranlett det här beteendet.
  2. En erfaren och duktig kollega i en assistentroll, börjar berätta för kunder om sitt sexliv och sina aborter. Mitt i ett kundmöte! När vi tar ett samtal kring det så kommer: "Du kan inte styra vad jag berättar om mitt privatliv för folk jag känner".
  3. Trots att en tredjedel av mina 10 år varit helvetiskt tuffa att dra runt så har jag alltid sett till att vi aldrig gått med förlust. Ett av våra tuffaste år någonsin i bolaget. Vi går ur året med en liten vinst. För att visa min uppskattning för min medarbetare så väljer jag att betala ut den vinsten som en bonus i slutet på året. Tre veckor senare säger medarbetaren upp sig utan att ha ett annat jobb att gå till.
  4. I en rekryteringsprocess möter jag en junior kandidat som jag inte rekryterar. Men dennes historia om att inte få en chans eller komma vidare i processen sätter sina spår i mina tankar. Vid det här tillfället hade jag inte kundunderlag för att kunna rekrytera två konsulter. Jag valde en mer erfaren i processen. Några månader senare kontaktar jag kandidaten som fortfarande inte fått komma på intervju. Jag berättade att jag har hittat ett sätt. Jag  berättar om min plan: - Jag kan lära upp dig i branschen genom att jag går ner i lön och kan betala delar av min lön till dig under 6 månader. Vi kommer överens. Två månader in i perioden är det väldigt tydligt att kandidaten, vår nya kollega, maskar. Hon gör allt för att inte jobba. När hon vägrar packa upp ett bud från en kund med invändningen att det är praktikantens jobb - ja då får vi nog. En helt oförstående ung medarbetare förstår inte att vi alla har ett ansvar att dra vårt strå till stacken. Det slutar med att kollegan sjukskriver sig.

Det här är fyra av ett femtiotal märkliga saker som jag inte kan förlika mig med som arbetsgivare.

Jag är inte ensam om dessa erfarenheter. Jag hör skräckexempel på stöld, missbruk, mobbing och andra svåra konflikter från andra arbetsgivare. Det är därför jag valt att bjuda in medlingsexperten Laila Araya i avsnitt 140. Jag vill att ni ska få en chans att lösa konflikter och förebygga konflikter för att spara på er energi och ert kapital! Kanske kan ni göra något som jag inte lyckats med.

Hur hänger då det här ihop med Sveriges skattetryck? Och varför är det här min stora sorg? 

Jo. Jag hade en dröm om att bygga ett större bolag och skapa arbetstillfällen. Jag har gett upp den drömmen. Det är inte värt risken att anställa. Och jag är långt ifrån ensam. Jag vet minst fyra andra driftiga entreprenörer som tagit samma beslut som jag det senaste året. Min stora sorg är att drömmen om att bygga ett team, ett bolag med kvalitet som ledord, inte förverkligas.

Många entreprenörer jag pratar med vittnar om att utvecklingen har eskalerat under och efter pandemin. Det kommer få långtgående effekter på möjligheter att bygga bolag i Sverige. Det kommer således ha effekter på arbetstillfällen och skatteintäkter.

crossmenu